Italian Gothic Era Painter, ca.1360-1413 was a Florentine painter of the early Quattrocento. According to the biographer Giorgio Vasari, Starnina initially trained with Antonio Veneziano, then with Agnolo Gaddi. He is claimed to have participated in the painting of the frescos in the Castellani Chapel in Santa Croce, Florence. He is also said to have moved to Spain in 1380 to work under Juan I of Castile, and is attributed some painting in the San Blas chapel of the Cathedral of Toledo. Several paintings formerly attributed to the Master of the Bambino Vispo are now attributed to Gherardo Starnina,  Related Paintings of Gherardo Starnina :. | Greta Prozor (mk35) | Portrait of Archduchess Maria Antonia of Austria | The Temptation of Eve | VarietE - English dance couple | Il Ridotto sg |
Related Artists:
Dirk Valkenburg
(1675, Amsterdam - 1721, Amsterdam), was a Dutch Golden Age painter. According to the RKD he was a pupil of Michiel van Musscher, Herman van Vollenhove, and Jan Weenix. In 1698 he worked in Vienna for the Prince of Liechtenstein, and from 1706-1707 he travelled to Surinam to draw the native plants and birds for the wealthy city secretary of Amsterdam, Jonas Witsen, who owned a plantation there and whom he met through his teacher Musscher. He is known for exotic landscapes, paintings of birds, and fruit and flower still lifes.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.
Salvatore Postiglione
painted Pier Damiano e la contessa Adelaide di Savoia in 1887